Pro4u har under många år varit stolt sponsor till racingbåten Garmin Team Pro4u. Ombord leder världsmästaren Patrik Forsgren laget med trygg hand, och tillsammans har de tagit hem många tunga meriter i internationella tävlingar. Båten, som heter Malin har varit i Patriks ägo i över två decennier och är lika mycket ett hem som en högpresterande kappseglingsmaskin, väldigt mysig båt måste jag säga.
Men hur kommer det sig att jag hamnade i detta äventyr? Jo, det började i våras över en middag där idén föddes. Sedan tog jag beslutet att faktiskt genomföra seglingen, varför inte? Jag som aldrig tidigare seglat skulle kasta loss med teamet och segla hela vägen till Tallinn! Bara tanken fick mig att bli både pirrig och nervös, men som jag brukar tänka att livet är för kort för att inte testa nya saker.
Förberedelserna – packning, nerver och tusen katastroftankar
När dagarna närmade sig avfärd fylldes huvudet av alla tänkbara scenarion.. Skulle jag bli sjösjuk och ligga utslagen hela resan? Ramla överbord? Få bommen i huvudet? Göra bort mig totalt? Jag började få panik! Som tur var hade jag många omkring mig som lugnade mig och sa att det kommer gå galant.
Jag började förbereda mig både mentalt och med att se till att packa med mig rätt saker:
- Varma seglarkläder – jacka, byxor, underställ.
- Träningskläder som var lätta att röra sig i.
- Självklart flytväst.
- Och, eftersom jag gillar att visa uppskattning så fyllde jag goodiebags till besättningen. Gott ska det vara, även till havs!
Avfärd från Saltis – nu fanns ingen återvändo
Så kom dagen. Med packningen i hand klev jag på bryggan i Saltsjöbaden och möttes av en sprallig och glad besättning: Patrik Forsgren, Noa Bergstrand, Zacharias Krafft, Avina Johansson och Claudia Söderberg. Alla välkomnade mig med ett leende och en självklarhet som fick mina nerver att lugna sig.
Prick på utsatt tid kastade vi loss. Vädret bjöd på sol och skön vind. Teamet gick omedelbart in i arbetsläge med tampar som drogs, segel som hissades och teknik som stämdes av. Jag tog plats i akter och betraktade allt som pågick. Ärligt talat kändes det som att kliva in i ett tv-spel med regler jag inte kände till. Alla rörde sig snabbt och målmedvetet och jag insåg hur mycket skicklighet, fokus och uthållighet som krävs för den här typen av segling, så häftigt!
Sandhamn – en första anhalt
Efter några timmar tog Patrik beslutet att lägga till i Sandhamn över natten. Ett klokt val då vinden till havs skiftade. Det blev en kväll på Sandhamns Värdshus med god mat och skratt.
Innan jag gick till kojs fick jag ett plåster bakom örat för att slippa sjösjuka. Och det fungerade faktiskt alldeles utmärkt, jag blev inte sjösjuk en enda gång under hela seglatsen. Vilken lättnad!
Över Östersjön – magi på havet
Tidigt nästa morgon var det dags för den riktiga etappen. En stadig frukost ombord, sedan hissa segel och ut på öppet hav.
Att sitta på däck med vinden i håret och solen i ansiktet var en upplevelse i sig. Teamet arbetade metodiskt och jag försökte förstå hur allt hängde ihop. Samtidigt njöt jag av samtalen, musiken som spelades i bakgrunden och den lyxiga känslan av enkel mat i rätt miljö. Pasta med pesto och en kall cola smakade himmelskt. Det är något med havsluften som förvandlar enkla stunder till magiska ögonblick.
Jag fick även lära mig mer om det tekniska på båten, hur man ser vart man ska, navigering och avstånd av Patrik. Det är mäktigt hur tekniken kan hjälpa planeringen till havs.
När kvällen kom målade solnedgången himlen i orange och rosa nyanser. Jag satt tyst och såg ut över horisonten, helt uppslukad. Havet skvalpade mot skrovet, seglen fylldes av vinden, och jag kände ett lugn jag aldrig tidigare upplevt.
Natten till havs – från oro till fascination
Att sova på båten var en utmaning i sig. Små utrymmen, gungande vågor och ständigt liv omkring. Jag slog huvudet ett par gånger i taket på mitt lilla krypin men till slut somnade jag tryggt med vågorna som vaggade mig.
Tidig morgon, runt 05.00 smög jag upp på däck. Det var nästan helt tyst, bara havet som andades. Patrik stod vid rodret och vi delade några stilla stunder tillsammans blickandes ut mot horisonten. Jag tror jag slumrade till ett par gånger men jag ville inte missa ett enda ögonblick av det vackra.
Tallinn – efter 26 timmar till havs
Efter cirka 26 timmar skymtade vi Tallinn. Land i sikte! Känslan av att nå fram var svår att beskriva men den innehöll stolthet, lättnad och ren glädje.
I hamnen rådde febril aktivitet inför de kommande tävlingarna. Jag fick träffa fler i teamet, bland annat Emil Forsgren och Thomas Tennström som skulle ansluta inför VM. Jag fick också möjlighet att träffa Iiro Kinnonen från Garmin, som åkte med oss en dag på båten när teamet tränade. Kul för mig att få använda finskan och prata både business och segling, två världar som möttes där på havet.
Livet ombord – en rytm av äta, segla, sova
Dagarnas rytm blev snabbt tydlig: äta, segla, sova – och så om igen. Segling är inte bara ett fysiskt arbete, det är ett helt sätt att leva. Varje beslut måste fattas snabbt och gemensamt med en tydlig beslutsfattare. Varje liten rörelse kräver styrka, precision och samspel, det går undan kan jag meddela, speciellt när båten ska kryssa.
Ett citat som fastnade var:
”Vi kan segla båten – det handlar bara om att bestämma oss för att göra det.”
Och det är just det Garmin Team Pro4u gör. De bestämmer sig och de gör det tillsammans, det är det som gör detta team unikt och starkt, talang möter passion och där föds ett vinnande koncept.
Planering blev också tydligt, handla mat, laga lunch till dagen efter, invägning inför tävling, vem som gör vad, väder och vind kan man inte styra men allt annat styrs i detalj i detta gäng.
En kväll fick jag laga middag till hela gänget. Pasta med köttfärssås var på beställningen och lite avokadosallad. Det var otroligt mysigt att få mätta magarna på hungriga seglare, vilken mysig kväll det blev Att få ge tillbaka lite till teamet på det sättet kändes fint.
Ett avslut – men också en början
När sista seglingsdagen kom kände jag en oväntad sorg. På bara några dagar hade jag blivit en del av en gemenskap, nästan som en familj. Att lämna båten var att lämna en känsla av samhörighet och glädje som är svår att hitta någon annanstans. De har något helt unikt, de har varandra.
Jag är otroligt tacksam för att jag vågade och för att jag fick åka med. Att kliva ombord som nybörjare och få ta del av detta äventyr har gett mig nya perspektiv, både på segling och på livet.
Jag fortsatte följa teamet och deras tävlingar hemifrån och det finns massa trevligt att se och höra om, ni kan tillexempel läsa mer på deras instagram som jag fick äran att fylla medan seglarna kunde fokusera på det viktiga. Kika in på: garminteampro4u där allt dokumenterades i bild o text.
Och hur gick det sen? Jo – Garmin Team Pro4u tog hem hela VM-titeln! Förstå hur grymma dem är!
DN artikel om vinsten
Orc artikel om vinsten
Se intervju om vinsten med Emil & Patrik Forsgren
Resultatlista
Och för mig, jag fick frågan om jag skulle kunna tänka mig att göra om detta, svaret är ett tydligt JA! Jag skulle hoppa på båten direkt och njuta av seglingen, men framför allt komma tillbaka till gemenskapen, för den är oslagbar.
Vad väntar härnäst? Jag ska hitta någon som kan ta mig över Atlanten. Känner mig inte klar med seglingen…
Vill du följa Garmin Team Pro4u:s resa framåt, se mer bilder och filmer? Kika in på Instagram: @garminteampro4u.